Jaha nu har man fått lite gjort igen då.. Dock ej mycket, men lite...

Har ju tankarna på helt annat håll  .

Helt skumt trodde att jag bara skulle kunna glömma och gå vidare, men det gick ju inge vidare...

Känner mig som en liten flicka med massa fjärilar i magen..

Vet att jag sagt en del saker till vissa runt mig, men nej det stämmer icke..

Jag som återigen försökt att fly från något som verkat för "jobbigt"... Eller vad man ska kalla det...

Vill att saker och ting ska vara enkla, men nu är det ju så att inte livet är det.

Och mina känslor är precis så starka som dem kändes då, att jag bara måste ge det en chans.

Hur det slutar vet man ju inte, men om jag inte ger det en chans... Ja då kommer jag för alltid att undra..

Och när jag såg personen igen, efter att inte sett "live" på flera månader. Ja då pirra det till och jag blev rosenröd om kinderna.. Hmm ja ni fattar ju själva vad det innebär liksom.. Kärlek antar jag att det kallas..

Hmm ja vi får se, en dag kanske jag delar med mig mer av detta.. Men just nu får ni fortsätta undra vad de är jag pratar om, eller kanske mer om vem  .

Jag har inte äns sagt något direkt till mamma om detta, men tror att hon innerst inne vetat iallafall. Hon läser mig som en öppen bok, så jag kan inte direkt undanhålla saker från henne. Tror hon bara väntat på att jag ska komma och säga det, även fast jag försökt att ta andra vägar och inbilla mig själv och andra att mina känslor är på annat håll. Och att detta är helt glömt. Men ja som sagt det var det ju inte..

Ibland är det så att det som verkar vara den enklare vägen, inte alltid är den rätta. Och ibland måste man få´göra misstag för att inse hur det faktiskt ligger till.

Hugs And Kisses

Jen