Vet inte hur länge till jag kommer att "orka" med att kämpa för detta!

Hela tiden så kommer det upp mer och mer "ursäkter" ....

Och det tas ex antal steg bakåt, istället för framåt..

Fattar inte vad som händer alls om jag ska vara ärlig... 

Från att allt kändes hur bra som helst, så försvann det som att någon "drog undan" mattan under mina fötter.

Och jag kan inte göra något, mer än att acceptera läget.

Aldrig känt som jag gör just nu, som en nersjuten fågel...

Som en berg och dalbana utan slut liksom..

Påstås att det finns alla dessa känslor mm, men att det gamla fortfarande "ploppar" upp...

Och att allt blir bra, bara vi ses och säger allt öga mot öga..

Jaha men varför liksom?  Om man är så säker på det, varför göra som man gör fram tills dess?

Well well vi får se vad som sker...

Hugs And Kisses

Jen