Tycker att det är skrämmande när man ser hur ytliga människor är..
Alla säger ju att "det är insidan som räknas", jo men visst. Det är ju tyvärr en lögn när det kommer ur dem flestas mun. Och tyvärr så påverkas man ju av personer runt en, oavsett om man vill eller inte.
Jag tillhör inte dem som är smalast, snyggast mm.. Men det betyder inte att jag är mindre värd en någon annan.
Och att det ger andra rätt att trycka upp det i mitt ansikte hela tiden!! Det är väl inte hela världen om jag har några kilon extra och inte är smalast? Jag tycker ju inte det iallafall, men visst skulle ja vilja tappa lite. Men jag kommer att göra det på mitt sätt.. Jag tycker dessutom att dem som har några kilon för mycket runt mig, det är dem som är roligast att umgås med. Och dem har fan då alltid ett leende på sina läppar. Medans dem andra bara tänker träna, mat och vikt.
Jag tillhör inte dem som tycker att det är kul att träna tills man spyr, eller att vara helt besatt av hur jag ser ut mm.. Och jag anser inte att alla måste tycka att det är "skoj" heller, eller att man måste ha massa smink och skit för att gå ut genom dörren. Jag tycker nog att jag har en finare insida en dem flesta av er, då en hel del bara är ett snyggt yttre. Och knappt det. Jag pekar nu inte ut någon här, så om ni tar åt er. Ja då kanske det är dags att börja tänka på ett och annat. Jag har en bakgrund som format mig till den jag är idag och inte alla som vet allt jag blivit utsatt för. Så tänk er för innan ni väljer att gå på en annan människa.. 

Sen tycker jag det är tragiskt att se vad vissa skriver på FB tex..
Det enda dem gör är att klanka ner på den dem lever med eller någon annan runt sig.
Men vafan är du själv så jävla perfekt? Handlar inte förhållanden om att ge och ta liksom?
Oavsett om det är vänskapligt eller om det är att man är flickvän och pojkvän...
Ibland går inte allt som man själv vill, man måste kompromissa lite.. Men en del är bara så jävla själviska, allt handlar om den personen och det gör mig spyfärdig. Men som vanligt kör jag min grej och väljer att inget säga. Då det inte är min ensak, men det gör mig så förbannad.
Visst jag kan också vara en dålig vän, men jag försöker iallafall att höra av mig. Jag kan nog vara en ganska "needy" flickvän med. Men när det hela tiden handlar om den andra, ja då ledsnar man på att höra av sig. Och jag menar det tar kanske 1-2min att skicka iväg ett sms och bara säga "hur är det?"..Ibland får man ta sig tid att lyssna och inte bara vara den som talar.. Jag har aldrig sagt att jag är perfekt och inte gör misstag, men jag kan iallafall erkänna det.

Den runt mig som mest får höra mina raseri utbrott mm är min mamma.. Och jag är så tacksam för att hon orkar med att lyssna på mig. Hon är bara BÄST!!!! Finns ingen som hon! Älskar dig mest i hela världen <3


Hugs And Kisses