Snurrar i skallen...
Har funderat en hel del på saker dem här dagarna när vi packat och så...
Tänk att saker kan ändras över en natt?.. De är rätt skrämmande när man tänker på de..
Jag menar idag kan du vara världens mest lyckligaste människa, för att imorgon vakna och inse att du förlorat något värdefullt.. Jag vet precis hur den känslan är..
Glömmer aldrig de samtalet som för alltid kommer att ha förändrat mig som person..
Samtalet löd:
- Hej de är mamma, sitter du ner??
- Ja, vadå rå??
- Din bror har dött i en olycka.....
Dessa ord kommer jag aldrig glömma!! Och jag hoppas att ingen annan i min närhet får uppleva ett sådant samtal.. Jag befann mig i USA när jag min älskade mamma ringde till mig.. Och jag kan nog inte föreställa mig hur de var för henne att behöva ge mig detta besked via telefonen och när jag dessutom befinner mig ensam på andra sidan jordklotet..
Visst jag hade ju vänner jag lärt känna där borta, men ingen som riktigt kände mig.. Den riktiga Jenny liksom..
Usch denna dag kommer jag aldrig att glömma och den har för alltid förändrat mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli densamme igen?? Undrar om jag någonsin kommer att få svar på de..
Visst detta har lärt mig att uppskatta saker här i livet, och insett att saker ej vara för evigt.. Och jag försöker ta vara på varje dag, för tyvärr vet man ej när de är slut... Jag menar vad som helst kan hända, och då gäller de att man känner att man är nöjd med de man presterat. Är du de???
Kan du/ni säga med handen på hjärtat att ni är stolta över erat liv och de ni har gjort???
Jag kan ärligt säga att de finns mycket jag ångrar och mycket som jag hoppas att jag ska hinna med. Alla har vi väl gjort våra misstag och tabbar, ingen är ju felfri. Visst jag är inte så "gammal" än, men som sagt man vet aldrig när sista dagen är kommen.. Nu är de absolut inte så att jag tror att jag ska dö imorgon.. Men jag har i mitt bakhuvud enda sedan dagen då min bror hastigt togs ifrån oss.. Att morgondagen kan vara den sista..
Visst jag har absolut inte levt så som jag önska.. Men i och med att vi nu börjar om på nytt i ett nytt hus mm, så ska jag försöka göra saker jag vill.. Och ta tag i saker mm.. De är helt enkelt dags att ta tag i mitt liv...
Jag har gått sjukskriven och vart deprimerad mm.. Och vissa saker som hände med smutskastning mm, de fick mig att må sämre istället för att jag tog mig i kragen och såg framåt,.. Jag grävde ner mig i de gamla och lät mina egna behov komma i sista hand.. Jag sårade många på vägen, istället för att tänka en gång till på vad de var jag gjorde.. För att jag var rädd att släppa in någon helt, för att sedan förlora den med...
Nu är de dags att jag återigen släpper in personer, innan för muren.. Och riskerar att bli sårad.. Men om jag ej gör de, så står jag sårad iaf.. För att jag inte är ärlig och rak med hur de egentligen är och varför..
Jag måste helt enkelt lägga vissa saker bakom mig, och inte gå och grubbla på dem hela tiden. Eller att så fort de händer något, så ska jag INTE trilla tillbaka.. Jag ska ta itu med de och fortsätta framåt..
Hmm jag vet inte om de går att läsa de jag har skrivit, eller hur de låter.. Skrev ner de precis så som de ploppa upp i skallen på mig. Utan att tänka på ordning mm.. Japp jag antar att jag är rätt "snurrig" i mitt lilla huvud..
Men nu ska jag börja ta tag i allt och reda ut saker..
Nu är de dags att försöka få fram den "gamla" Jenny igen... Eller iaf så gott de går, nu får de vara slut på detta...
Sen så saknar jag en person så mycket.. Tror att han lyckats ta sig innanför muren min till viss del..
Tyvärr så finns han så långt bort, men gör allt för att övertyga mig att jag ska lita på honom och tro på de han säger..
Och jag vill inget hellre, men osäkerheten kommer in igen.. Rädslan att bli sårad och ledsen..
Att de inte ska funka , och avståndet gör ju ej saken bättre.. Men jag ska ge de en chans..
För jag ler bara jag tänker på honom och ser honom.. Och får hans fina ord.. =)
Damn i think im in love....
Nej nu ska jag testa krypa ner i sängen och se om man kan somna.. Genom förkyld, ont i halsen och lite feber.. Och så en massa längtan som gör att de snurrar i skallen hela tiden...
Hugs And Kisses
Tänk att saker kan ändras över en natt?.. De är rätt skrämmande när man tänker på de..
Jag menar idag kan du vara världens mest lyckligaste människa, för att imorgon vakna och inse att du förlorat något värdefullt.. Jag vet precis hur den känslan är..
Glömmer aldrig de samtalet som för alltid kommer att ha förändrat mig som person..
Samtalet löd:
- Hej de är mamma, sitter du ner??
- Ja, vadå rå??
- Din bror har dött i en olycka.....
Dessa ord kommer jag aldrig glömma!! Och jag hoppas att ingen annan i min närhet får uppleva ett sådant samtal.. Jag befann mig i USA när jag min älskade mamma ringde till mig.. Och jag kan nog inte föreställa mig hur de var för henne att behöva ge mig detta besked via telefonen och när jag dessutom befinner mig ensam på andra sidan jordklotet..
Visst jag hade ju vänner jag lärt känna där borta, men ingen som riktigt kände mig.. Den riktiga Jenny liksom..
Usch denna dag kommer jag aldrig att glömma och den har för alltid förändrat mig. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli densamme igen?? Undrar om jag någonsin kommer att få svar på de..
Visst detta har lärt mig att uppskatta saker här i livet, och insett att saker ej vara för evigt.. Och jag försöker ta vara på varje dag, för tyvärr vet man ej när de är slut... Jag menar vad som helst kan hända, och då gäller de att man känner att man är nöjd med de man presterat. Är du de???
Kan du/ni säga med handen på hjärtat att ni är stolta över erat liv och de ni har gjort???
Jag kan ärligt säga att de finns mycket jag ångrar och mycket som jag hoppas att jag ska hinna med. Alla har vi väl gjort våra misstag och tabbar, ingen är ju felfri. Visst jag är inte så "gammal" än, men som sagt man vet aldrig när sista dagen är kommen.. Nu är de absolut inte så att jag tror att jag ska dö imorgon.. Men jag har i mitt bakhuvud enda sedan dagen då min bror hastigt togs ifrån oss.. Att morgondagen kan vara den sista..
Visst jag har absolut inte levt så som jag önska.. Men i och med att vi nu börjar om på nytt i ett nytt hus mm, så ska jag försöka göra saker jag vill.. Och ta tag i saker mm.. De är helt enkelt dags att ta tag i mitt liv...
Jag har gått sjukskriven och vart deprimerad mm.. Och vissa saker som hände med smutskastning mm, de fick mig att må sämre istället för att jag tog mig i kragen och såg framåt,.. Jag grävde ner mig i de gamla och lät mina egna behov komma i sista hand.. Jag sårade många på vägen, istället för att tänka en gång till på vad de var jag gjorde.. För att jag var rädd att släppa in någon helt, för att sedan förlora den med...
Nu är de dags att jag återigen släpper in personer, innan för muren.. Och riskerar att bli sårad.. Men om jag ej gör de, så står jag sårad iaf.. För att jag inte är ärlig och rak med hur de egentligen är och varför..
Jag måste helt enkelt lägga vissa saker bakom mig, och inte gå och grubbla på dem hela tiden. Eller att så fort de händer något, så ska jag INTE trilla tillbaka.. Jag ska ta itu med de och fortsätta framåt..
Hmm jag vet inte om de går att läsa de jag har skrivit, eller hur de låter.. Skrev ner de precis så som de ploppa upp i skallen på mig. Utan att tänka på ordning mm.. Japp jag antar att jag är rätt "snurrig" i mitt lilla huvud..
Men nu ska jag börja ta tag i allt och reda ut saker..
Nu är de dags att försöka få fram den "gamla" Jenny igen... Eller iaf så gott de går, nu får de vara slut på detta...
Sen så saknar jag en person så mycket.. Tror att han lyckats ta sig innanför muren min till viss del..
Tyvärr så finns han så långt bort, men gör allt för att övertyga mig att jag ska lita på honom och tro på de han säger..
Och jag vill inget hellre, men osäkerheten kommer in igen.. Rädslan att bli sårad och ledsen..
Att de inte ska funka , och avståndet gör ju ej saken bättre.. Men jag ska ge de en chans..
För jag ler bara jag tänker på honom och ser honom.. Och får hans fina ord.. =)
Damn i think im in love....
Nej nu ska jag testa krypa ner i sängen och se om man kan somna.. Genom förkyld, ont i halsen och lite feber.. Och så en massa längtan som gör att de snurrar i skallen hela tiden...
Hugs And Kisses
Kommentarer
Trackback
